måndag 12 februari 2018

Vägarna mot Burren Bird Center Irland är i ett bra skick . . . .

(fågel-center)
och det bör de vara eftersom turismen hit är stor.
<<<
Burrens Nationalpark har mycket att erbjuda, inte bara stenar.
😃
Jag kallar det för Ugglecenter, men här finns inte bara ugglor utan många andra sorters rovfåglar,
men kanske ugglorna dominerar mest här.
<<<
Kattuggla - Hornuggla - Jorduggla - Hökuggla - Sparvuggla - Pärluggla - Slaguggla - Tornuggla - Snöuggla m.m.  
BERGUV - Bubo bubo    Latinska namn är svåra, men denna var lätt och gullig.
WOW är det enda jag får fram, visst är den enormt stor och vacker !?
<<<

Fast jag hade aldrig vågat göra som denna flickan.
<<<
De har fågel show nästan varje dag, man förstår att det heter 'ögon som en falk'.
Falkblick - Falköga, det finns många olika sorter av falk-släktet troligen är detta en pilgrimsfalk. 
Den fick visa upp hur duktiga de är på att flyga och jaga,
en hastighet 390 km/h kan en vuxen falk komma upp till.
<<<
Modigt av lilltjejen att våga stå där och vänta in berguvens  'in-landning'.
<<<

Den där hemska fågeln, en gam, fick syn på mig och gjorde en rivstart och flög rätt över mitt huvud 
jag duckade men ändå nuddade vingarna mitt huvud.
Självklart skrek jag rätt ut, trodde gamen skulle sätta sig på min skalle,
men gamens bo fanns precis bakom mig (hade ingen aning).
Fy vad rädd jag blev !
😲😳😨

Havsörn, White Tailed Sea Eagle - Haliaeetus albicilla.
En imponerad storlek.
<<<
Den tyckte inte om att jag tittade på den,
då blängde höken tillbaka, huu vilken hemsk blick.
😨

Hornuggla.
<<<
Snöuggla, måste väl detta vara !?  Jag har antecknat den som en snow owl,
men det kan vara fel.
<<<
Men den här måste vara en snöuggla, en unge t.o.m. 
De är riktigt fina tycker jag.
Ugglor är jätte-häftiga fåglar.
<<<
De här söta små ugglorna vågade jag hålla, de var så rara och ville bara
sitta på mina axlar, hi hi hi . . . .
😉
Jag skrev någon rad i gästboken och tackade för oss mycket nöjda
det var riktigt intressant.
😊
Uppe på bergshöjden vid grottan kunde jag zooma in och ta en bild över fågel-centret.
Den är givetvis större än vad denna bild visar, men får duga.
<<<

Vi fick ytterligare en överraskning en kort bit därifrån,
berget vi såg framför oss hade grottor.
Namnet är  AILLWEE  CAVE.
Grottorna upptäcktes redan 1940, men inte förrän 1973 börjades en undersökning och kartläggning
av grottorna och 1977 var man klar.
Detta blev så småningom en riktigt turist attraktion.
<<< 
I berget ringlar sig spännande smala vindlande gångar med en liten belysning, 
det gällde att 'se ner' var man satte fötterna och att 'se upp'  akta huvudet, för det var olika högt i olika gångar.
Det finns underjordiska vattenfall, stalaktiter och stalagmiter,
björnben upptäcktes också. (för länge sen)
Brunbjörnar kan ha använt grottan som viloläge.
Denna guidade tur i grottan var suverän, guiden talade i bra takt.
Om man lider av klaustrofobi bör man inte besöka grottorna,
men annars rekommenderas denna tur.
En jacka, tröja bör man också ha, för det blir ju kyligt och rått i grottor.
Vill gärna göra om denna grott-vandring.
😊 
Har bara dessa två bilder från grott-besöket, det var svårt få bra bilder där
och att fjeppla med kameran i delvis mörker kände jag inte för.
Men googla gärna på Aillwee Cave Irland,
där får ni upptäcka många fina bilder från andra besökare.
<<<

Vart ska vi nu, jo till närmaste samhälle och middag,
då blir det BALLYVAGHAN.
Ballyvaghan är en liten hamnby i Contry Clar, den ligger på N67-vägen, på Galway södra strand.
Strandvägen är enormt vacker, vilka vyer man tappar andan.
Denna position på kustvägen och närhet till många sevärdheter har gjort byn till ett lokalt centrum
för turistverksamheten.
Området var officiellt West Clar Goeltacht ett Irländskt talande samhälle.
De som kan tala det gamla Iris språket är väl inte så många men folket vill bevara kultur arvet
det är mycket svårt men låter som musik i mina öron.
Det finns en mycket intressant historia om hamn-byn Ballyvaghan.
😊
På skyltarna är två språkiga och Irländska.

 
Wow lite blomsterfägring behövs i detta inlägg.
<<<
Hungern gjorde sig påmind så första bästa restaurang klev vi in på,
 menyn tack !
😏
Mat i magen var ju ett måste för att orka fortsätta på färden mot nya okända mål (för mig och Rolf).
Vad vi åt mins jag inte, men gott var det, ha ha ha . . . . 
😉😁😜
Irländska landskapet är kargt på vissa platser utmed havet,
 men otroligt vackert.
<<<
 Jag skulle kunna skriva och berätta hur mycket som helst om dessa platser på Irland,
men lagom är väl bäst, så jag bryter av nu.

Njut och må väl på både Fettisdagen och Alla 💗 dag.

😉 Eva









onsdag 7 februari 2018

Längtar till Irland och reser dit i bildernas värld . . . .

tur man kan göra det, för jag är trött på vintern nu och det är lika år från år vid denna tiden,
så inga mer vinterbilder från mig.
Nu blir det återblickar från april 2016 när vi besökte Irland.
Vi stannade i två veckor där och varje dag gjorde vi utflykter till sevärdheter.

Irland har ett vägnät som de senaste åren byggts ut rejält, men vem vill köra på motorvägar mer än nödvändigt.
Därför blev det rätt in i 'bushen', hi hi hi . . .
<<<
Många av de Irländska landsbygdsvägarna är asfalterade eller behandlade med 'oljegrus' typ,
kan inte minnas att vi kört på grusvägar som dammat en enda gång på Irland.
För vi har verkligen åkt på många mindre vägar korts och tvärs i det landet för att få se och uppleva så mycket som möjligt av det genuina landskapen.
Det är också tack vare Paul och Tina som tog sig tid för oss.  😙💗
<<<

Att åka på dessa landsbygdsvägar på Irland är mycket speciellt.
Första gången vi besökte Irland satt jag och 'bromsade' när Paul eller Tina körde.
Jag satt som på nålar i början, dessa smala vägar med stenmurar och jordvallar på bägge sidor
plus vänstertrafik.
Efter ett litet tag slappnade jag av för chauffören var en charmör,
han lovade dyrt och heligt att inget skulle hända och jag blev påverkad av hans lugn och humor 
(fast han körde som en rally förare)
Jag vill ju helst köra själv och ha kontrollen, men då fick jag förlita mig på våran egna chaffis
till sist fick han mitt förtroende.
<<<
Irland har sex nationalparker därav är Burren den minsta.
Burren är ett unikt karstlandskap i nordvästra grevskapet Clare på Irland.
( Karst = stor öppen plats, terrängformation som uppkommit genom vittring av dolomit. )
<<<
Open yor eyes to the living Burren.

Poulnabrone domen betyder 'sorgens hål', vissa kallar det en Irländsk Stonehenge.
Det är en dramatisk plats och är en av de mest kända på Irland.
<<<

Arkeologiska bevis finns att området användes som gravplats i bronsåldern,
och att de neolitiska (bofasta) invånarna byggde sannolikt dolmen.
<<< 

Vad gör grabbarna kan man undra, möjligen botaniserar de, hihi  . . . .
Denna häpnadsväckande miljö har sprickor och skrevor (kallas grikes) i kalkstenshällarna,
vind och regn har skulpterat ut förunderliga former och figurer.
<<<
Mer än 20 olika arter av Orkidéer frodas över hela Burren.
<<<
Det växer över 600 olika arter sida vid sida,
arktisk flora - alpflora - medelhavs flora alla vill ha sin egna jordmån
men ändå växer de här tillsammans.
<<<
Det kan man kalla för en botanisk metropol !
<<<

 Visst är Burren Nationalpark kargt - klippig vildmark,
men man måste se med andra ögon på detta landskap som återspeglar en annan skönhet.
<<< 

På Irland blåser det alltid mer eller mindre,
just här finns inga träd så långt som ögat kan nå, så inte konstigt att vindarna kan ta tag i en människa
och slänga runt med dem som trumpinnar i luften.
Det gällde att hålla fast Tina när släng-vindarna fick tag i oss, jag står stadigt men hon är lätt som en plätt.
<<<
Burren - namnet kommer från Irländska ordet "boireann"
det betyder  'klippområde'.
<<<

Det här landskapet är en av Europas mest varierande och förbluffande av miljöer.
Det har stränder - bergsluttningar - ängar - skogsmarker, det finns hundratals dalar som är helt omgivna klippformationer som bildades för 1000 tals år sen när några grottsystem
i Burren störtade in.
Underliga sjöar (kallas torloughs) som förvandlas till ängar sommarmånaderna
 då grundvattnet sjunker.
<<<
Givetvis finns det många stenmurar - vissa flera 1000 år gamla,
de sträcker sig kors och tvärs över kalkstens-trottoarerna.
Långt ifrån påminner det om Kinesiska muren.
<<< 
Vägarna hit har blivit riktigt bra, man ser de mötande bilarna på långt håll
eftersom det inte finns jordvallar.
Burren Nationalpark lockar till sig många turister av olika slags intressen,
Det är Botaniker, arkeologer, naturforskare, historiker m.m.
+ vanliga naturälskande människor som vi.
<<< 
När vi var där fick vi mycket information av Irländaren Paul, men det var 2 år sen och mycket har man glömt. 
Tur att Wikipedia finns som hjälper till med minnet, hi hi . . . 
Den som vill veta mer så finns det hur mycket fakta som helst om Burren.
Nästa vecka fortsätter färden till Ugglecentret.

Må väl kramar/ Eva









tisdag 23 januari 2018

Det bästa med vintern är att det inte finns några mygg och knott . . . .

som anfaller mig utan att jag gjort något elakt mot dem,
sen lämnar de sina visit kort som blir stora märken på olika delar av kroppen.
Hade flygfäna varit aktiva på vintern så hade de inte fått mycket att sticka på eftersom vi är påpaltade under den tiden på året. 

Det positiva är också att luften är hög och frisk soliga dar,
det är en njutning av vistas ute.
<<<
Ibland gör vi båda långpromenader med Ludde i skog och mark,
jag tycker det är jobbigt att hålla honom i kopplet för han gör en del ryck och då får han mig ur balans.
De mindre skogsvägarna är ju knaggliga, det finns rötter stenar m.m. som man inte ser under snön
och stiger man lite fel när Ludde rycker till med kopplet är det lätt att falla.
Jag går då lite mera spänd och bredbent det ser ut som om jag bajsat på mig, hehe . . . 
men ingen ser mig i skogen.
<<< 
Det negativa med vintern för mig är att det tar en evighet att komma utanför dörren.
Vinterkläder är jobbiga, gillar inte att vara påbyltad,
när man äntligen fått på sig allt vad som passar just för den dagen  (t.ex. kalla vindar)
ser man ut som en  'Michelingubbe'.
Vilken syn - en Michelingubbe som har bajsat på sig,  hahaha . . .
Tur man bor bor på landet och har skogen inpå.
<<<
Det blir ju kläder efter väder förstås,
med det är tråkigt med kläder för jag gillar mest lättklätt.
Ja då är sommaren nummer ett för mig,
där krävs det bara en stor sjal om kroppen och ett, tu, tre så är man ute och inga skor behövs heller.
<<<
Längre bort på bilden ser man vårat hus - gården som vi säger.
<<<
Snön är vit sägs det, men det skiftar i olika färgnyanser på dagen.
<<<
Det är inte bara vitt vitt vitt i naturen,
detta 'rajgräs' blev vackrare i vinterskrud.
<<<
Vi har inte så mycket snö nu som innan jul men det räcker för oss,
ängarna krusar sig som på en sjö eller ett stilla hav.
<<<
Jag inväntade solens nedgång för jag ville ha ett glittrig vy,
visserligen glittrade ängarna men på bild blev det inte som jag tänkt mig.
Tyvärr inte med min kamera men det får duga,
man får tänka  'stjärnor på marken' själv.
<<<
Dagarna blir ljusare och även mitt sinne, man känner en spänning inför det nya året,
jag ska försöka komma igång med min blogg, (det har jag sagt länge hihi )
jag längtar efter att få bli 'normal' igen.
Vart tar tiden vägen, man hinner inte med något,
man borde ha mer tid som pensionär men antingen gör man saker mycket saktare på något vis.
Snart är januari gången och halva vintern har gått,
är det bra eller dåligt ? ! ?

Må väl/ Eva











lördag 6 januari 2018

Julen är slut men vintern är dock kvar . . .

fast inte vit och vacker för vi har barmark igen och med den blir naturen mörk.
Tack gärna lite snö så det ljusa upp dock inga mängder.
Vi går mot ljusare tider men ännu märker jag inget av det för vi bor på landet utan gatljus.
<<<
 Jag har bara snöbilder att visa från veckan innan jul, då var hela världen vit och vacker.
Ni kommer märka att en del bilder ser ljusblå ut och andra grå-vita,
som ni fattar är bilderna tagna vid olika tidpunkter på dagen.
<<<

Här borde ett ljus få brinna och sprida ljus och värme . . . .
<<<
Landskapet är ljusblått tidigt på morgonen och himlen är helt grå,
fastän det är gråmulet blir naturen ändå ljus.
<<<
Mitt på dagen blir bakgrunden gråaktig och fortfarande var himlen grå.
<<<
 Fina stenar är mina favoriter, jag kan upptäcka och fantisera ihop en bild,
detta är en bebis-sten som har en mjuk mössa på sig,
jag såg en leende mun på stenen och förstärkte den på redigerings-sidan.
'Gullesten'  hi hi hi . . . 
<<<
När kvällen kom lyste den låga utebelysningen upp innergården,
 extra mys blir det i ljuslyktor.
När vi får gäster tänder vi alltid lyktor det ser så välkomnande ut.
<<<
Jag är glad att vardagen börjar igen, åter till det normala,
fast jag ska inte klaga att jag/vi haft mycket att göra i julhelgerna, inga överdrivna kalas
och inga mängder av julpynt ( under hela mitt liv blev det den minst pyntade.)
Konstigt nog blev det jul ändå, hi hi . . .
Detta året kommer bli ett händelse rikt år, två studenter, ett bröllop och två som fyller jämt m.m.
Så det gäller att vara pigg och utvilad till alla dessa fester,  'fniss' . . .

Allt gott/ Eva