onsdag 22 oktober 2014

Släkten är störst . . . . .

i Långaryd med omnejd och är världens största kartlagda släkt.

Tillhör du Långarydssläkten ?  Ja då är vi släkt ! 
Så trevligt då, det visste vi inte . . . .
Men jag Eva är bara ingift i denna släkt - sitter på en liten liten kvist,
långt långt upp på yttersta ekens gren. Jag syns knappt, men jag är dock ändå där.

Den som är intresserad av att veta mera, googlar bara på Långarydssläkten.








I lördags på våran utflykt med barnbarnen hamnade vi här också,
denna släktgårds-ruin ligger på samma väg som vi körde på från Bockshall stenen.
Denna stuga är givetvis inte den ursprungliga 'stamfaderstugan' som släkthistorian handlar om.
Men den ligger precis mitt emot den gården och har säkert varit bostad till andra
grenar av släktingarna. 





Flickorna tyckte det var mysigt här och när vi kikade runt som bäst då kom
några hönor trippande, de tittade förvånat på oss och vi på dem.
Så härligt för dem att få springa lösa, det får inte våra hönor hemma,
bara för att räven smyger omkring där.
Vackra var de också, en sort som vi gärna hade velat ha.





Så fick jag se den här söta busken med de 'bulliga' blommorna
 som många av bloggarna har i sin trädgård, men inte jag. 
Jag har hela tiden önskat mig denna ? buske.
Den här hade förväxt sig, vet inget om vem som äger stugan
men det ska jag ta reda på så kanske man kan få
ta något skott från stället,
det vore trevligt.




                           Jag säger ofta att här har 'tidens tand' passerat.


 
Rolf minns platsen som barn, särskilt när hans mor Alva var rädd att han skulle trilla ner i vattnet.       
För det var faktiskt och är mycket djupt i Höljeryds - ån, (Kvarnström).                  



Det var ju så på den tiden att man utnyttjade alla vattendrag - fall, för att driva
olika slags fabriker. Så vart man än kommer i vårt land finns många sådana minnes platser.




Jag och flickorna var på väg ner för att titta på vattenfallet, men vi vände.
Det var alldeles för halt att ta sig ner, ingen av oss hade lust att åka kana på rumpan ner.




Vi hade gärna velat ha en liten göl hemma intill vårat hus, här stod vi och var lite avundsjuka.




Sen åkte vi och hamnade i S.Unnaryd, här mitt i samhället parkerade vi
och flickorna undrade vad vi skulle göra här.




Men sedan såg de den lilla skylten Café och undrade om det fanns några goda bakverk här.




Visst fanns det 'gofika' för 'kakmonstren', hi hi hi . . .
Caféet hade till och med redan pyntat med 'halloween' grejer.
Fy så äckligt kolla på 'spindelnätsgardinen' en stor fet spindel,
jag tål inte ens de konstgjorda, ryssssssss . . . .
Men tjejerna fnissade, det gjorde INTE jag.




Caféet är även en loppisaffär. Min vän Rosa hade säkert sagt en lumpbod, *fniss*




             Men jag tycker det var trevligt att få titta på alla dessa nostalgi saker.



                                   Oj vilken snygging han har fått tag på,  *fniss*



Visst ser töserna lite skrämda ut, undra om de har sett något otäckt bakom någon gardin.
Bakverket de åt var till och med spökligt och gott.
Det var dagens 'fika' överraskning för dem, även för oss som inte visste det där med halloween.




Man kunde givetvis köpa något om man ville ha något.





                                Den här vill jag ha, så gullig vovve, en riktig sötnos.

Så säger du alltid farmor när du ser alla hundar, sa Lina och Annie,
hmm . . .  det stämmer.


Pojken i bilen är nog lite orolig att jag ska ta hans vovve ifrån honom.
Ja det var mycket . . . . . nära.
Pojken är också söt.



Men måste de ha så mycket hår i ögonen, de kan ju inte själva fösa bort det.
Öronen var häftigt stora på den lilla vovven.
Visst är den väl gullig och han heter Chivas.


Dagen var inte riktigt slut ännu, vi körde en runda till, skulle bara . . . .

Ha de fint/ Eva














14 kommentarer:

  1. Jag lär mig mycket om ditt hörn av Småland nästan varje gång jag tittar in, lägger på minnet för att plocka fram när jag är i trakterna. Rätt som det är kanske jag samlat på mig så mycket att det blir en utflyktsdag. Ni verkar duktiga på att göra utflykter och hinna med både det ena och det andra.
    Jag lär vara släkt med alla som heter Brunsell, har ni några såna i Långarydssläkten?
    Kul med spindelnäten på cafét och mjölkkannan på översta hyllan hade jag varit spekulant på om priset varit rimligt. Hittade faktiskt en på loppisen i Tyrolen helgen efter Skördefesten, så helt utan är jag inte.
    Ha det så gott
    Anette

    SvaraRadera
  2. Min dotter släktforskar, så jag ska höra med henne om hon kan upptäcka ifall vi är släkt. Man kan aldrig så noga veta. Det är intressant att åka runt och titta på gamla platser som man har lite samband med. Visst är den där vovven söt! En precis likadan har jag haft för många år sedan. Han hette Milou och var min kelgris. Kram

    SvaraRadera
  3. Nu har jag "läst tillbaka" och det var ju en hel del att läsa. Lusten att blogga har inte varit så stor sista tiden, men nu börjar den komma tillbaka. Härliga utflykter ni varit på och vilken släkt du tillhör.....
    Det jag ägnat mig åt sista tiden är att planera Stockholmsbesöket för min väninnas begravning. Man har ju ingen större lust att "festa" precis, så det hela slutar med att jag åker dit en torsdagskväll och åker hem kvällen efter. Alltså så lite tid som möjligt i stan.
    Jag hinner dock med två middagar, den första med min kusin och hennes man - som jag också ska övernatta hos - och den andra med kusinen och en annan väninna. Alltså dom två som var nere här i våras och som också är goda vänner med Bibbi.
    Hur vi ska göra på begravningen är ännu inte riktigt klart. Antingen följer dom med båda två, eller också åker jag ensam. Bibbi ville nämligen ha en liten begravning utan en massa folk. Jag har pratat med hennes man och fått klartecken att komma. Även Rolle, men han ska vara hemma här och passa Santos.
    Just nu håller jag på med att beställa ett blomarrangemang. Det måste vara "något extra" för att passa Bibbi Det får inte vara för "svulstigt" och inte för intetsägande, utan något mindre men tjusigt och elegant. Och så ska det passa min smak.....inte lätt! Men det är skönt att ha något praktiskt att sysselsätta sig med!!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  4. Oh, det är den släkten man läser om ibland i avisor och andra tidningar, eller hur! Vi är inte släkt då. Mina familjer har varit ganska små, det finns några som forskat lite och jag har fått papperen, dom har aldrig haft många barn, inte bakåt i tiden heller, vilket väl är lite underligt, men så är det......häftigt med så stor "familj"!
    Det huset hade jag kunnat tänka mig väldigt mycket, jag älskar sådana röda låga hus! Och riktigt gamla!
    Busken som du såg, en sån hade vi när vi bodde i storstan, det är en benved, Euonymus europaeus! Tror jag, nej, jag nästan vet det. Tror jag!!!!! Jag tog alltid in några sådan grenar på hösten och dom är ju så läckra! Dom stod ganska länge också vill jag minnas. Och så är det roligt med nåt fint och färggrant vid den här tiden.
    Kaffestugan med spindelnät var ju häftig! Hade dom hängt ormar i fönstret hade jag nog tyckt det varit läbbigare än spindlar, men jag har märkt att det ofta är antingen eller när det gäller ormar och spindlar!
    Ni har det gott, det är gott att se och höra!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  5. Långarydssläkten, nej det tror jag inte. Har ett par i släkten som forskat och på pappas sida är vi visst komna från vallonerna, som så många andra i Bergsslagstrakterna.
    Så klart att pojken blev orolig. Förresten ska man inte klappa främmande hundar. Det vet du väl?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nää, jag klappade aldrig hunden (konstigt nog), men jag bara 'snuffsade' gullade med honom.
      Jag var mkt nära honom men någon smekning blev det inte, men han bara log och tyckte jag var 'knäpp'.
      Eva

      Radera
  6. Så mycket spännande du skriver om. Jag har länge undrat och tänkt "forska vidare" i ett dokument jag har fått ärva. Det gäller en soldat som vi måste var släkt med på något sätt som blev vräkt från sin bostad och har överklagat detta, Motparten är adlig och naturligtvis förlorade han till sist. Kanske jag tar tag i det i framtiden.....oavsett så är det ett fint dokument med mycket stämplar o sigill och handskrivet förstås. /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter väldigt spännande Maj, får du tid så forska 'på'.
      Eva

      Radera
  7. Hej igen!
    Beklagar att du får scrolla varenda gång du tittar in hos mig, fast ju är ju glad för alla kommentarer förstås. Ett tips om du inte vill scrolla: Jag lägger ut söndag och torsdag även om undantag kan förekomma.

    Kramen Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, ja för det är ju jätte jobbigt att skrolla, hi hi hi . . . .
      Jag är glad för din skull Anette.
      Kram/ Eva

      Radera
    2. Jag är ju fortfarande ny och entusiastisk så andan är alltid på, därför måste jag begränsa mig till två dagar i veckan. Annars skulle det inte bli nåt annat gjort : )
      / Kram Anette

      Radera
  8. Vad trevligt att få följa med så där på era utflykter. Låter spännande att vara del av en stor släkt. När jag blir pensionär ska jag släktforska, gillar allt gammalt och historia.
    Ha en fortsatt fin vecka.
    Kram RosMarie

    SvaraRadera
  9. Nu måste jag ju kolla om vi är släkt...men det är vi nog inte. Min lilla pappa höll på med släktforskning på äldre dar, och jag vill minnas att vi på hans sida härstammar från vallonerna. Så då kan man ju undra varför de i hela fridens dar skulle upp till kalla Sverige och göra...?? Tänk om jag idag hade bott i Frankrike istället...? Ja nu är det ju som det är. Men kul för er att ha så stort släktträd, har ni ofta släktträffar??
    Kul att göra små utflykter med barnbarn, det behöver inte vara så himlans märkvärdigt utan mest att man har tiden. Fast ett café med spindelväv, det vet i sjutton om jag hade gått in i...Det skulle ha varit för bakverken då...
    Fin vovve, ska visa Zambo vid tillfälle!
    Ha det gott i höstrusket!!
    Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Släktträffarna verka 'dö-ut ',det blir mer träffar med goda vänner m.m.
      Kanske är det så för flera, vad vet jag . . . .
      Eva

      Radera

Skriv gärna en kommentar så blir jag glad.