lördag 18 november 2017

För inte så länge sedan . . . .

gick man in i en prunkande trädgård och bara njöt,
det var förvisso redan höst september - oktober
men ännu blommade mycket.

För inte så länge sen kunde jag och min gubbe sitta ute och fika,
han med sitt kaffe och jag med mitt tee.

Vi hade börjat förbereda trädgården för vintervilan,
men när hösten drog ut på sitt blommande ville vi inte störa det som fortfarande växte.
Men varken jag eller Rolf rullade inte tummarna,
alltid fanns det något att göra.

Sockerärtorna var färdigskördade . . . .
<<<
Brytbönorna likaså . . .  
och alla de andra rotfrukterna var omhändertagna.
<<<
För inte så länge sedan kunde jag plocka en hand överfull av smultron,
det händer att jag fortfarande hittar några smultron att stoppa i mun.
Hmm . . . men jag kan inte påstå de är goda nu.
<<<


För inte så länge sedan blommade vårlökarna på hösten. Ingenting förvånar mig längre.

I mitten på bilden står ett träd, ett körsbärsträd av något slag, det fanns två sådana,
men det ena dog utav att sorken hade gnagt och ätit på rötterna.
Detta träd dog också men det stod stadigt där, så jag lät den stå kvar.
Under åren har olika klematis fått växa upp där vid stammen, men de trivdes inte där precis.
För ca tre år sedan livade körsbärsträdet till och började slå ut flera små skott
på den ena halvan av trädet.
Mycket märkligt, men jag lät den få göra som den ville . . .

På bilden ser man hur körsbärsträdet har utvecklat sig, men bara på den ena sidan.
Det sticker ut en död gren där jag målat en röd ballong, man kan se hur trädet fått ny fart på ena halvan på tre år.
Förra året planterade jag en klematis (sommarsnö) under trädet,
den trivdes där och i år fick den en riktig fart upp i trädkronorna.
Det hängde många långa klematisgrenar ända uppe, det syns inte så bra på bilden.
Jag blev tvungen att skoja lite och visa hur glad körsbärsträdet blivit de sista åren, hi hi . . .
<<<
Jag tycker synd om trädet den måste ha en kompis så de kan bilda familj.
Det blir blommor på våren men tyvärr inga körsbär,
så till våren ska ett träd köpas, för även i naturen vill man vara flera.

För inte så länge sedan fångade Rolf en stor mullvad,
hi hi hi . . .  😉😊

. . . .  och för inte så länge sedan fick jag jaga ut en stor fet skabbig råtta,
som hade fått tag på min toffel, den trodde nog det var mat . . .
😋😄😉

Men idag hittade jag en utslagen gul ros som hade gömt sig ordentligt ibland bladen,
den knipsade jag bort och nu får den pryda köksbänken några dagar.
<<<
För inte så länge sedan hade jag fullt upp,
men det har jag inte nu . . .
tur är väl det.
En bloggvän skrev att november är en kravlös månad, det tycker jag var bra.
Så i stället för att kalla den för 'depp'- november får det hädanefter kallas för 
'Kravlösa november'.
Det låter mycket trevligare eller hur ? !
Ha en fin vecka / Eva











måndag 13 november 2017

Hur gör jag mig själv lite gladare i november ...

      när allt nu ser så kalt grått och trist ut. 
Jo- då måste jag tänka positivt och det är inte alltid lätt när hjärnan tänker negativt,
för helst vill jag göra ingenting.
Men ingenting kan ändå vara någonting t.ex. läsa, skriva,  lära sig något nytt på datorn,
 leka med Ludde m.m. och som tur är detta inget betungande.
Men visst behöver man ha lite tråkigt också, för att veta när det åter blir roligt.                  
                  Trädgården är bortglömd, inget finns där att göra och inget vill jag där heller göra.
 Den enda färgklicken i trädgården är Purpurapelträdet som lyser upp med sina
 blodröda små frukter och visst blir jag glad av dem.

Bären kommer sitta kvar där tills de fryser sönder och skrumpnar
och de tål en hel del, det vet jag.
<<<
Jag hade väl kunnat göra något slags sylt på dem,
 men det har jag ingen lust till alls.
            Det roliga är att bara få titta på dem och när solen tittar fram blir de ännu rödare  
 och vackrare.
<<<

Rosorna lyser inte röda längre, den sista kalla frostnatten tog dem en efter en,
men jag hann ta några bilder till minne av en gången sommar.
<<<
Rosorna kämpade så tappert mot kylan,
men jag var inte beskyddande mot dem nu på hösten, jag bara lät tiden ha sin gång.
Det enda jag kan göra nu är att njuta av bilderna och tänka att till våren börjar nya 
  knoppar spira.
<<<
Jag är alltid seg på vinterhalvåret det vet jag och jag gillar inte mig själv nu,
därför har jag  'sagt upp'  bekantskapen på ett tag, ja fram till våren,
hi hi hi . . .
Rolf har inga deppiga stunder, bara när det regnar-spik och han inte kan såga i skogen
Ludde blir deppig när han inte får följa med honom till skogen, han suckar och gnäller . . . 
'Kvinna och barn'  (hund) får icke vistas i skogen där jag jobbar, säger han.
Då är det bäst att lyda, hi hi . . . 
<<<
Det bästa och roligaste för Ludde är att tugga sönder mattes tofflor och att tugga på skosnören,
   husses dojor har blivit massakrerade en efter en, men det var tillåtet av husse för de var gamla.  
Nu behöver vi nya innetofflor och dojor . . . 
Våran hatthylla har blivit en skohylla nu, ha ha . . . 
<<<
Dessa två bilder är tagna innan Ludde blev klippt hos hundfrisören och det var verkligen tvunget.
Jag fick icke röra hans päls innan, men nu efter frisörens klipp och trimning har han blivit lite mera medgörlig.
När jag sitter nedanför trappan vid min dator brukar han ställa sig i trappan och titta ner på mig,
sen lekar jag  'titt ut' med honom, han tycker säkert jag är fånig men jag tycker det är kul.
 Visst ser han väl gullig ut lille Ludde, han liknar en liten nalle tycker jag.
<<<
Så här ser Ludde ut nu, han har flera svarta fläckar på ryggen och lite här och var,
kanske han blir en Dalmatiner till slut, hi hi . . . 
Han ser en aning sur ut på bilden, det beror på att husse gick ut utan honom . . .
Jag måste trimma hans nos snart,  den blir ofta smutsig när han nosar på allt.   
<<<
I helgen passade vi våra barnbarnsbarn Leonard och Ofelia,
det var riktigt roligt tyckte både jag Rolf och Ludde, säkert barnen också.
Här ger Ofelia sin napp till vovven, hon tyckte synd om honom som ingen hade,
världens gulligaste hund med napp i munnen, 'fniss' . . . .
men sen gömde vi den för bägge två.
<<<
Givetvis skulle barnen och hunden leka och springa i trappan,
jag var mer eller mindre hysterisk, ha ha . . .
men Rolf sa att de är vana vid trappor så vi lät dem hållas under uppsikt . . .
När vi sen inte tjatade om trappan slutade de självmant,
men vilken rolig helg det blev för mig och tröttsam, hi hi . . . 
Huset såg sedan ut som ett bombnedslag, men det struntade jag i, bättre de skrattar än gråter.
<<<
Söndagen blev också solig så vi kunde ta en långpromenad med Ludde.
<<<
Sådana dagar i november behöver vi alla för dagarna är kortare och ljuset mindre,
är man vid vatten känns allt som dubbel glädje.
<<<
Det ljusa gör sinnet på gott humör, så känner vi nog alla,
särskilt jag som ogillar november.
Snart har halva månaden gått och advent nalkas med en massa ljus och glitter
som höjer sinnesstämningen.
<<< 
Om sex veckor vänder det igen, det är vad jag tänker på, det är midvintersolståndet jag väntar på,
det gör mina tankar gladare.
Tills dess dra jag täcket över huvudet och återhämtar mig, 
november är min viloperiod.
<<<
Vad gör ni i november,  gillar ni månaden ?

Tack alla fina bloggvänner för era kommentarer hos mig, ursäkta min tystnad.
Må väl/ Eva